Välkomna dit!!!

Sorry, we have left the building! Please join us at www.westblads.wordpress.com instead.

Vilket ståhej…jag pratar om Fars dag som verkar ha blivit värsta reklam jippot. Jisses vad man tjänar pengar på att införa sådana här dagar. Inte för att jag vill ”racka ner” på det egentligen, det är ju mysigt och trevligt att ha något att fira, men visst kan man väl få undra ibland över de summor som måste spenderas. Jag trodde det var tanken som räknades…eller något

Helgen spenderades på sedvanligt  vis med en arbetande mamma och en ledig pappa. Vi bara byter av varandra här hemma, men efter en nyligen spenderad mini-semester kändes det inte alltför jobbigt ändå. Det var dessutom väldigt kul att jobba. Mycket folk och mycket shoppande – ibland hade det  varit bättre om man haft lite mer armar och lite fler munnar bara för att kunna och hinna hjälpa alla. Stessigt.??? jajamänsan fattas bara. Det är nästan så man fick en försmak inför julen faktiskt. Men bara nästan….

Morgonen firades naturligtvis med att uppvakta Henrik. Alfred och Edvard köpte ett par skinnhandskar till sin far (naturligtvis med hjälp av mamma). Eftersom pappa hade slarvat bort sina i Danmark var det en både nödvändig och bra fars dag present. Inte det minsta onödig – så fick jag det sagt också, bara så ni vet!

Efter att killarna varit hos farmor hela dagen och jag jobbat häcken av mig så var vi bjudna till farfar på kvällen. Skönt att få middagen serverad så där bara  En liten pocket och kortlek blev farfars fars dag present. Mycket farsor här nu. Men ni fattar. Min egen far fick ett sms på morgonen och kanske (bara kanske) det dyker upp något på posten till veckan också. Men man kan aldrig så noga veta.

Så ni förstår – jag föll inte heller för trycket med fars dag….absolut inte alls!!!

Wow!!! vi gick från höstigt rusk till varm tropisk värme. Det var skönt. Ändå åkte vi bara tre timmar bort och över sundet…..det var exotiskt nog tydligen för oss. Jag undrade om Alfred ville åka till en riktig djungel någon gång men han svarade med att säga: ”Men där är ju vilda djur mamma….” med andra ord, INTE. Nåja, här i detta tropiska klimat trivdes hela familjen alldeles utmärkt. För det första var det ingen sol som kunde bränna sönder oss så vi slapp smörja in oss med kletigt solskydd, sen så kunde man ändå lätt sitta och äta i lugn och ro i bara badkläder utan att frysa – även om man precis badat och var blöt in på bara skinnet! Fantastiskt!!!

När vi kom in på hotellet fick grabbarna var sin hula-hula krans om sina halsar (jag menar bara en sån sak) och efter att ha slängt av oss alla kläder och hoppat i badkläder nästan sprang vi ner till badet. Det var verkligen så härligt som man bara kan tänka sig. När vi kom ner möttes vi av tropiska ljud som fåglar, apor och grodor (inte mina favoriter men så här var de helt okej ). Edvard var försiktig i början men efter en stund slappnade han av och sedan badade vi i varma bubbelpooler, åkte strömfåror utomhus i kylan, blev översköljda av stora vågor och kunde ohejdat njuta av att bara bada, bada och åter bada. Till och med jag, som är en frusen själ, behövde inte frysa, det fanns något för alla. Efter mer än tre timmars badande (utan gnäll eller tårar) var vi helt slut och gick för att äta middag. Sen blev det en tidig kväll men redan nästa morgon (alltså i morse) passade vi på att bada lite till innan det var dags att resa hem igen.

På båten fanns det dessutom en massa leksaker (för både stora som små) som gjorde att resan fram och tillbaka gick väldigt smidigt. De hade minigolf, biljard, wii-spel, pingis, stora schackpjäser och lekrum för både mindre och lite större barn. Jag och Henrik hann både spela biljard och pingis vilket vi inte kunnat göra på ett bra tag så det var hur kul som helst för oss med. Tack för det Stena!

Så är man hemma igen…och som alltid, himmel vad skönt! Ändå var vi bara borta en natt tokigt men sant!

Den här helgen har varit synnerligen speciell, på ett bra sätt alltså. I fredags skjutsade vi lillebror till farmor och sedan åkte jag och Alfred förbi Henriks jobb för att hämta upp honom – nu skulle vi gå på bio och bara mysa. Vi var ute i god tid (för en gångs skull) och hann få i oss en matbit innan det blev dags för filmen. Naturligtvis köpte vi popcorn för att riktigt ”festa loss”

Nalle Puh filmen var riktigt riktigt bra, ja rent av rolig och vi satt alla tre och skrattade gott. Vissa skämt tycker man är lite för avancerade för barn men se där överraskade Alfred oss med att det visst inte var så, han skrattade minst lika mycket och faktiskt åt samma saker som vi gjorde. Där ser man. Ibland får man sig en riktig påminnelse att de små kan förstå mer än man anar. Så fort filmen tog slut hörde vi Alfred : ” -En gång till…snällla, en gång till.” Det är uppenbart att han tycks tro att gå på bio är nästan samma sak som att se film hemma. Helt klart en riktig höjdare med andra ord!

Lördagen jobbade jag så det blev en lugn hemmakväll men vi hann dock med en liten pysselstund. Efter det att Alfred sett ”Minimello” på Bolibompa blev han så otroligt inspirerad så vi var helt enkelt TVINGADE att gör egna bidrag som vi kunde skicka in. Efter att ha fått till två gubbar (förlåt superhjältar) förklarade jag att det  var för sent för bidrag det här året men att vi kanske kunde skicka in dem till nästa år istället. Efter en stunds betänketid bestämde han sig för att han nog ändå ville behålla dem själv ”för de är ju så roliga att leka med, mamma.”

Idag efter en obligatorisk frukost gick vi på en skön promenix i Ruddalen. Jag älskar det stället. Det var härligt friskt och skönt utomhus så när vi kom tillbaka kände vi alla hur hungriga vi var.  När vi tog av Edvard mössan hade han en härligt ”rufs-tufsig” frisyr – me like!!! Efter en lunch tillsammans (otroligt sällan det händer nuförtiden) kom farfar och hämtade Alfred. De var iväg och lekte på något som heter ”Lek- och buslandet”. Det verkar hur häftigt och kul som helst och Alfred var förstås mer än nöjd :)

Ikväll blir det packning och förberedning för morgondagens resa….ihhhhhh…det ska bara bli så himla härligt. Med andra ord fortsätter vår helg och det känns bara för bra för att vara sant. Håll nu tummarna att allt går som det ska och att det blir lite avslappning i alla fall. Det är alltid ovisst när man reser med barn, det kan ju gå lite hur som helst, det vet vi med erfarenhet. Nu…dags för middag med gänget! 

Jag och Alfred har kommit på ett nytt nöje. Nuförtiden när det är lite mörkare, våtare och inte fullt lika härligt att gå ut (inte för Alfred i alla fall) låtsas vi helt enkelt att vi är spioner. Kan ni förstå vilket otroligt äventyr vi har varje dag. Det har blivit sååååååå mycket roligare att slita sig från favoritlekar och leksaker för att istället bege sig ut på äventyrliga utflykter. Detta bestyr gillas både av stora som av små. Edvard är bara ”lite” motvillig eftersom han aldrig vill gå där vi vill och inte är han särskilt tyst heller. Så det är klart, det är inte helt lätt. Men vad vore livet utan motgångar. Med hjälp av fantasin brukar vi ändå få till det ganska bra. Alfred är nöjd, mamma är nöjd och Edvard….tja….han bara ÄR.

Idag har Alfred varit ledig igen. Jag tycker faktiskt det är mycket skönare när vi är tillsammans och bara kan ta det lugnt och njuta av dagen utan att behöva stressa och passa tider. Imorgon blir det dock dagis igen för visst är det viktigt att vara där. Viktigt eftersom förr eller senare hamnar han där och då vill jag att han ska känna sig delaktig i gemenskapen  och inte tycka att det känns jobbigt.

Att vara förälder är nog det svåraste jag varit med om. Hur sjutton ska man säga och vad ska man göra för att det ska bli så bra som möjligt för ens barn. Det är hela tiden en balansgång som kan vara nog så svår att klara av. Nu på fredag tänkte vi faktiskt ha en ”kvalitetsdag” (okej förlåt jätte töntigt och otroligt pretentiöst ord men men..) med bara Alfred. Han behöver få känna sig riktigt speciell. Eftersom Henrik jobbar halv dag passar vi på att äta lunch ute och sedan gå på bio med vår stora underbara grabb. Under tiden får lillkillen och farmor njuta av samvaro tillsammans. Tack för det farmor!

Fredagen började med att vi bakade sockerkaka för på eftermiddagen skulle vi få besök av Alfreds kompis Anamika och hennes mamma. Alfred var helt i gasen och jag trodde nästan att han skulle spricka – så entusiastisk var han. Nästan lite väl mycket om ni fattar….Efter att ha väntat (i evigheter enligt vissa) kom de så ÄNTLIGEN. Lyckan var stor. Det är så himla skoj att se hur betydelsefullt det är redan nu med kompisar. Tydligen var det minst lika trevligt för Edvard för han blev också överlycklig över besöket.  Jag kan även tillägga (som tråkig vuxen) att ljudnivån var lååååååångt över det tillåtna!!! Men kul hade de och det var ju viktigast!

På kvällen kom farmor över för att sitta barnvakt och det var mamma och pappas tur att få träffa sina kompisar. Vi var först på middag och sedan blev det filmen”Tintin” på bio som avslutning. Den var verkligen fullspäckad med action och otroligt bra. Jag blir alltid så imponerad av hur de lyckas få till allt med de här animerade filmerna. Fascinerande! Tydligen körde dom en blandning av tre av Tintin-serierna och jag som är en riktig novis tyckte i alla fall att det blev ett snyggt upplägg och gillade storyn. Den var mycket roligare än jag hade trott också.

Dagen efter var både jag och Henrik lite slitna. Vi är inte vana med ”nattsudd och uteliv” så det kändes i hela kroppen (framför allt huvudknoppen)och därför blev lördagskvällen väldigt lugn och sängen hägrade tidigt. Idag var killarna på blixtvisit hos farmor medan jag jobbade och efter middag, bad och mysstund blir det nu ”movietajm” för de vuxna. Vi fortsätter ä.n så länge med Supernatural och har nu gått in på säsong sex. Ganska mystisk och konstig start men jag hoppas på en bättre fortsättning. Vi vill ju inte slösa bort vår dyrbara tid på skräp if you now what I mean…

Veckan har gått trögt framåt, antagligen för att jag känner av en lätt höstblues och tydligen smittar det. Alfred ville inte alls gå på dagis så istället fick han vara hemma med mig och Edvard. Efter en heldag tillsammans verkade det som om vi laddade om allihop och nu kanske vi slipper mer deppiga dagar

Edvard balanserar farligt som vanligt men denna gång insåg han att han tagit sig vatten över huvudet och ville ha lite hjälp på traven för att ta sig ner helskinnad. Wow, han kanske lär sig i alla fall….

Alfred roade oss en hel eftermiddag med en massa skämt/bus ur Bolibompas program ”Buskul”. Om man inte har sett programmet rekommenderas det starkt! I programmet finns det alltid sketcher med en viss ”Lennartsson” och det var denna Lennartsson som Alfred imiterade och det med bravur. Himmel vad vi skrattade. Jag skyndade att hämta videokameran för att dokumentera till eftervärlden. Det finns en risk för att vi måste lägga upp detta på youtube. Vår stora kille har uppenbarligen en komisk talang!!!

Imorgon är det plötsligt fredag igen och jag och Henrik har en middags- och biodejt med några kompisar. Vi ska kolla på Tintin och efter de strålande recensionerna har vi tydligen något att se fram emot. Det ska bli skönt att få lite vuxentid igen så jag bryr mig knappt vad vi ser eller vad i äter – det blir kul vilket som!!!

Nu har vi också bokat in en liten minisemester till Fredikshavn. Vi ska åka och bo över en natt på ”The Reef”, verkar riktigt coolt med en massa vattenrutchkanor och dylikt. Tja, de närmaste veckorna ser ju faktiskt riktigt lovande ut :) Something to look forward to

Det blev jobb hela helgen för min del men det gjorde inte så mycket. Det är faktiskt ganska bra att jobba extra nu inför julen. Inte för att vi planerar några extravaganta utgifter utan mer bara för att det kan vara ”bra att ha”. I år blir första julen vi faktiskt kommer att fira hemma i vår lilla lägenhet. Lite oväntat och ovanligt kanske men inte helt fel för det. Vi kommer att åka till Fager inför första advent och stanna tio dagar där, men själva julhelgen, min födelsedag och nyår kommer vi alltså tillbringa i Götet. Det finns en första gång för allting!!!

Middagen i fredags var jätte trevlig. Gårdagens kväll och denna kommer att fortsätta i lugnt och makligt tempo utan några överraskningar. Vi håller för tillfället på att följa ”Supernatural” och har bara några avsnitt av säsong 5 kvar. Den är lite deprimerande och vissa avsnitt mindre bra men nu måste vi ju se klart. Den håller verkligen inte samma mått som ”Dexter” (som är det BÄSTA  jag och Henrik sett) men det kan man inte räkna med heller. Dexter är en ganska udda och kusligt beroendeframkallande serie som jag motvilligt började att följa. Man kan väl lugnt påstå att min åsikt ändrade sig drastiskt efter bara några avsnitt. Från att ha varit en ”anti-serie” person blev jag nästan fanatisk. Nu är det snart dags igen för en ny säsong och det tackar jag så allra ödmjukast inför. Om det finns NÅGOT jag inte vill eller KAN missa så är det detta…..kan inte annat än bli bra. YES, YES, YES!!!

Alfred som har gjort ett låååååååååångt uppehåll med cyklingen har plötsligt fått upp ögonen för det igen. Bara ”så där” kan han numera även leda cykeln ”rätt” vilket chockerade mig så  till den milda grad att jag brast ut i en spontan applåd när jag såg det. Annars har han alltid backat med cykeln och liksom dragit den framför sig mellan sina ben. Otroligt krångligt och svårmanövrerat! Henrik höjde sadeln för honom också så nu går det lättare att ta sig fram i backarna.

Edvard fortsätter med sitt ”plaskande” och skrattar av förtjusning när han får springa omkring i pölarna. Det är ganska härligt att ta på sig regnställ och stövlar och låta pojkarna ”gå loss” ordentligt. Alfred är som vanligt inte så intresserad av att varken blöta ner sig eller grisa, men Edvard gillar det desto mer. Därför är det perfekt att låta Alfred cykla och Edvard plaska – så underhåller man våra små i alla fall

Nu är vi garderade inför vintern med både det ena och det andra. Efter att ha hört att snön har dykt upp i Fagerheden tror jag att Alfred äntligen har kunnat andas ut. Vintern är i alla fall inom räckhåll!

Att ha barn kan vara minst sagt, omtumlande. Ta Edvard till exempel. Lillkillen är redan 15 månader och vi har numera en inrutad vardag som fungerar precis som den ska. Trots detta, sker det nu och då avvikelser. Med detta menar jag saker som man alltså inte räknat med och som gör livet mer komplicerat och inte fullt lika lekande lätt. Sjukdomar är en sådan avvikelse som alltid tenderar att vända upp och ner på den annars så rofyllda vardagen. Ju äldre dom blir, desto mindre komplicerat, det märker vi verkligen nu med Alfred. Himmel, det är ingen fara på taket med lite snuva eller hosta där inte.

Händer något med lillen däremot vet man med säkerhet att sömnen ABSOLUT är det första som får ta stryk. Så har det varit här hemma nu några dagar. Edvard har varit väldigt orolig och det har speglat våra älskade och ack så saknade lugna nätter. Nu verkar det i och för sig (tvi, tvi, tvi) åter ordna upp sig. Jag är bara glad att veckan snart är över och vi kan återgå till rutinerna!

Imorgon har vi middag här hemma för några vänner (som även råkar vara våra grannar) och lördag jobbar jag. Alltid bra att tjäna extra kosing Tydligen har vi barnkanmpanj och kommer att bjuda på tårta till råga på allt….inte för att det gör mig något men hur sjutton funkar det med böckerna? jag tänker naturligtvis på allt kladd som alla barn (och vuxna) kommer att orsaka…hrm…det blir nog ganska spännande.  Ifall ni befinner er i närheten kan man alltså få GRATIS tårta – jäpp – ni hörde rätt. Det lär bli vallfärdning nu med tanke på alla mina läsare och att de flesta befinner sig på så bekvämt avstånd…men men, det är en risk jag får ta.

Idag införskaffades två jätte coola parkas (lite längre jackor morfar, okej  !! ) till barnen för endast 200:- styck!!! Nu är de både varma och  snygga i i vinter.Känns helt klart som värsta klippet. Lindex är grejen….ifall några vill rusa nu menar jag.

Lånade en Bamse film på bibblan och det visade sig tillhöra ”den gamla skolan”. Både jag och Henrik kände igen den, ni vet röster, mimik, hur de har filmat (som lämnar ganska mycket till fantasin men det kan ju vara bra!). Hur som, det gillades i alla fall av båda barnen så det verkar som om den gamla stilen fortfarande håller.

Sänder en tanke till min kollega Birgitta som råkat ut för en propp i lungan – hoppas nu bara att allt går bra. Vad skulle pocketavdelningen vara utan henne. Nada!!!

Vilken skön dag vi har haft. Började förmiddagen med en tur till Slottsskogen där vi kollade på sälar och kaniner. Eftersom vi var där ganska tidigt (typiskt barnfamilj symptom) var det inte mycket folk och vi kunde ostörda promenera omkring. Jag blir alltid slagen av naturen som finns här nere. Mitt favorit träd är bok och jag fullkomligt älskar det ”tak” som den bildar när man går omkring i en bokskog. Ljuset som strålar igenom bladen. Jag blir alltid lika lycklig! 

Edvard hade en jobbig natt (vi med förresten) men sov bättre när vi tog över honom till vår säng, även om han kastade sig av och an innan han fann ro till att somna. Jag gissar på tänder eftersom han var ganska dålig i magen. Eller också är det alla vindruvor han åt häromdagen. De kan också spela in, det vet jag av erfarenhet Nu hoppas vi på en bättre natt inatt.

Efter en härlig lunch hemma i lugn och ro, åkte Henrik och Alfred en sväng förbi farfar och Monica medan jag och Edvard sov middag. Himmel så skönt det var och mycket MYCKET välbehövligt. De kom hem lagom till Arsenalmatchen (of course) och jag och killarna hjälptes åt att bygga värsta legostaden när Henrik kollade på match. Efteråt lekte pappa med sina små söner och mamma fick en snabb träningsstund för sig själv.

Sen var den dagen förbi och ytterligare en middag och kväll nalkades. Nu sover lilleman sött och storebror har precis käkat kvällssmörgås och fått höra sagor så nu ska det bli tandborstning och bums i säng. Samma visa varje kväll. Samma lustiga upprepningar av Alfred. Det dröjer inte många sekunder innan han springer upp och kommer in till oss i köket för att -”bara säga en sak mamma…”. -”Lova mig att köpa sankta Lucia (liten paus för betänketid), nästa gång vill jag vara stjärngosse och nästa vill jag var tomte och nästa vill jag vara pepparkaksgubbe…., lova mig det mamma, glöm inte det nu, lova”. Jag lovar varje kväll samma sak – han får vara precis vad han vill när det blir tid för det, han hinner välja och köpa det själv eftersom det faktiskt är ganska långt kvar till Lucia. Jag lovar, lovar och lovar.

Efter det dröjer det bara ytterligare några sekunder innan han smyger omkring i krokarna igen och mumlar…-”Lova hålla koll efter vintern mamma, lova det – på allvar” Självklart lovar jag det också. Kul att någon av oss väntar och längtar efter vinter och snö!!! efter det sover han strax sött, nöjd med att mamsingen håller koll på både luciakläder och vinter Jäpp, ni fattar alldeles rätt, det är jag som håller i organiseringen här hemma och det vet tydligen Alfred också….BEVIS!

PS: Vrålläckra mössor som killarna har va?! jag slår vad om att det är några som är mycket avundsjuka där ute…