Detta bildspel kräver JavaScript.
Vilket ståhej…jag pratar om Fars dag som verkar ha blivit värsta reklam jippot. Jisses vad man tjänar pengar på att införa sådana här dagar. Inte för att jag vill “racka ner” på det egentligen, det är ju mysigt och trevligt att ha något att fira, men visst kan man väl få undra ibland över de summor som måste spenderas. Jag trodde det var tanken som räknades…eller något 
Helgen spenderades på sedvanligt vis med en arbetande mamma och en ledig pappa. Vi bara byter av varandra här hemma, men efter en nyligen spenderad mini-semester kändes det inte alltför jobbigt ändå. Det var dessutom väldigt kul att jobba. Mycket folk och mycket shoppande – ibland hade det varit bättre om man haft lite mer armar och lite fler munnar bara för att kunna och hinna hjälpa alla. Stessigt.??? jajamänsan fattas bara. Det är nästan så man fick en försmak inför julen faktiskt. Men bara nästan….
Morgonen firades naturligtvis med att uppvakta Henrik. Alfred och Edvard köpte ett par skinnhandskar till sin far (naturligtvis med hjälp av mamma). Eftersom pappa hade slarvat bort sina i Danmark var det en både nödvändig och bra fars dag present. Inte det minsta onödig – så fick jag det sagt också, bara så ni vet!
Efter att killarna varit hos farmor hela dagen och jag jobbat häcken av mig så var vi bjudna till farfar på kvällen. Skönt att få middagen serverad så där bara 
En liten pocket och kortlek blev farfars fars dag present. Mycket farsor här nu. Men ni fattar. Min egen far fick ett sms på morgonen och kanske (bara kanske) det dyker upp något på posten till veckan också. Men man kan aldrig så noga veta.
Så ni förstår – jag föll inte heller för trycket med fars dag….absolut inte alls!!!
Inlagd av Moster Annika 14 november 2011 kl. 17:58
Så länge som det inte går överstyr tycker jag det är okej att fira Fars dag
Och det gjorde det ju inte för er 
Härligt kort på little Edvard
Nu är det verkligen nedräkning här, ska ta ledigt fredag då ni kommer så då är det bara ni håller er på Fagerheden
Inlagd av Sara & Henrik 14 november 2011 kl. 20:37
Ja, man vill ju gärna tro det (ej överstyr alltså) och vi längtar också. Vad kul att vi snart får träffas. Edvard har blivit så himla stor att det är svårt att förstå och Alfred är verkligen en liten grabb numera – smart som SAT-N…..