The Reef!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Wow!!! vi gick från höstigt rusk till varm tropisk värme. Det var skönt. Ändå åkte vi bara tre timmar bort och över sundet…..det var exotiskt nog tydligen för oss. Jag undrade om Alfred ville åka till en riktig djungel någon gång men han svarade med att säga: “Men där är ju vilda djur mamma….” med andra ord, INTE. Nåja, här i detta tropiska klimat trivdes hela familjen alldeles utmärkt. För det första var det ingen sol som kunde bränna sönder oss så vi slapp smörja in oss med kletigt solskydd, sen så kunde man ändå lätt sitta och äta i lugn och ro i bara badkläder utan att frysa – även om man precis badat och var blöt in på bara skinnet! Fantastiskt!!!

När vi kom in på hotellet fick grabbarna var sin hula-hula krans om sina halsar (jag menar bara en sån sak) och efter att ha slängt av oss alla kläder och hoppat i badkläder nästan sprang vi ner till badet. Det var verkligen så härligt som man bara kan tänka sig. När vi kom ner möttes vi av tropiska ljud som fåglar, apor och grodor (inte mina favoriter men så här var de helt okej ). Edvard var försiktig i början men efter en stund slappnade han av och sedan badade vi i varma bubbelpooler, åkte strömfåror utomhus i kylan, blev översköljda av stora vågor och kunde ohejdat njuta av att bara bada, bada och åter bada. Till och med jag, som är en frusen själ, behövde inte frysa, det fanns något för alla. Efter mer än tre timmars badande (utan gnäll eller tårar) var vi helt slut och gick för att äta middag. Sen blev det en tidig kväll men redan nästa morgon (alltså i morse) passade vi på att bada lite till innan det var dags att resa hem igen.

På båten fanns det dessutom en massa leksaker (för både stora som små) som gjorde att resan fram och tillbaka gick väldigt smidigt. De hade minigolf, biljard, wii-spel, pingis, stora schackpjäser och lekrum för både mindre och lite större barn. Jag och Henrik hann både spela biljard och pingis vilket vi inte kunnat göra på ett bra tag så det var hur kul som helst för oss med. Tack för det Stena!

Så är man hemma igen…och som alltid, himmel vad skönt! Ändå var vi bara borta en natt tokigt men sant!